Skriftlig spørsmål fra Øyvind Vaksdal (FrP) til olje- og energiministeren

Dokument nr. 15:774 (2003-2004)
Innlevert: 10.06.2004
Sendt: 11.06.2004
Besvart: 18.06.2004 av olje- og energiminister Einar Steensnæs

Øyvind Vaksdal (FrP)

Spørsmål

Øyvind Vaksdal (FrP): Regjeringen utarbeider snart forslag til et system for grønne sertifikater. I Sverige, som mange bruker som eksempel til etterfølgelse, er det nå sterk kritikk mot systemet, og et oppslag i NyTeknik, Sveriges største tekniske nyhetsblad, kalte "elcertifikat en katastrof". Samtidig viser et oppslag på KraftNytt.no til at "det kostade svenska elkonsumenter 1500 miljoner kronor att få fram 175 miljoner kronor til stodberoende fornybar elproduktion".
Kan Norge risikere å innføre et system med de samme svakheter?

Begrunnelse

Se utdrag av artikkel på internettsiden: http://www.nyteknik.se/art/35109

"Dyrt och krångligt - företrädare för de små elproducenterna är hårda i sin dom över det ett år gamla systemet med elcertifikat. Kritikerna anser också att elcertifikaten gör det mer eller mindre omöjligt att få finansiärer till stora vindkraftsprojekt. Vinnare i systemet är de som producerar el med biobränsle.
Hårdast i kritiken av systemet, som startade den 1 maj 2003, är Sero, Sveriges energiföreningars centralorganisation, en paraplyorganisation för småskalig energiproduktion.

- Det är ett onödigt krångligt och dessutom dyrt system. Ett fastprissystem, fast med olika garantipris beroende på typen av elproduktion, skulle vara bättre, säger Olof Karlsson, organisationens ordförande.

Enligt Sero får elabonnenterna betala drygt tre öre per kilowattimme för elcertifikaten. Sero hävdar att ett system med garanterat minimipris skulle ge en kostnad på bara 0,5 öre per kilowattimme."

Se utdrag av artikkel på internettnettsiden: http://www.kraftnytt.no/default.asp?page=2162&article=25232

"Det kostade svenska elkonsumenter 1 500 miljoner kronor att få fram 175 miljoner kronor till stödberoende förnybar elproduktion.

En så drastisk kostnadsbild av elcertifikatsystemet under det första året är fullt möjlig att teckna intill dess en mer auktoriserad analys har gjorts av kostnadseffektiviteten i systemet. Ett sådant uppdrag ingår i Stem:s översynsarbete, enligt Kraft-Affärer."

Einar Steensnæs (KrF)

Svar

Einar Steensnæs: I forbindelse med behandlingen av St.meld. nr. 9 (2002-2003) om innenlands bruk av naturgass ba et enstemmig storting Regjeringen om å "[...] ta initiativ til - fortrinnsvis - et felles norsk/svensk pliktig grønt sertifikatmarked [...].", jf. vedtak nr. 351 for 2002-2003. Regjeringen ble bedt om å legge fram et konkret forslag våren 2004.

Regjeringen trekker opp rammene for det videre arbeidet med å etablere et pliktig sertifikatmarked i en egen del i St.meld. nr. 44 (2003-2004) om innovasjonsverksemda for miljøvennlege gasskraftteknologiar mv. som blir lagt fram for Stortinget i dag, fredag 18. juni 2004. I meldingen blir det redegjort for den svenske ordningen, og sentrale spørsmål knyttet til utformingen av markedet blir drøftet. Det blir redegjort for viktige egenskaper ved et internasjonalt sertifikatmarked og de videre planene for arbeidet. Departementet tar sikte på å legge fram et lovforslag om et sertifikatmarked løpet av våren 2005.

I spørsmålet fra stortingsrepresentant Vaksdal er deler av en artikkel i tidsskriftet NyTeknik gjengitt. I artikkelen går det blant annet fram at særlig småkraftprodusentene er kritisk til elsertifikater som støttesystem og at de vil foretrekke et fastprissystem. De mener at vinnerne i et elsertifikatmarkedet vil være biobrenselprodusentene.

Departementet viser til den samme artikkelen der det går fram at Energimyndigheten i Sverige nå studerer konsekvensene for vindkraften. De ser blant annet også på erfaringene fra det første året med drift av systemet, det forholdet at tilveksten av ny produksjon har vært beskjeden og hvor mye av tilskuddene som kommer elprodusentene til gode.

I Sverige har et viktig formål med å innføre elsertifikatmarkedet vært at de kunne avvikle eksisterende støtteordninger. Eksisterende elproduksjon som har fått støtte tidligere får derfor sertifikater. Det er derfor ikke rimelig å vurdere kostnadene ved ordningen bare i forhold til vindkraft og vannkraft slik det er gjort i artikkelen i kraftnytt.no. Såkalt "stödberoande produksjon" er videre definert enn det som overskriften i denne artikkelen tilsier.