De nordiska statsministrarna lanserade under
sitt möte i Punkaharju år 2007 det s.k. globaliseringsinitiativet,
som genomgående mottagits positivt och som under de senaste åren
har resulterat i en rad olika samprojekt. I sammanhanget behandlades
helt logiskt frågan om medborgarnas rörelsefrihet, och just denna
fråga ansågs höra till de primära ärendena.
Frågorna om s.k. gränshinder har efter hand
blivit en allt viktigare del av det nordiska samarbetet. Regeringarnas
Gränshindersforum, som fick förnyat mandat för ett år sedan, har
lagt ned mycket arbete på försöken att lösa de otaliga problem
som hör samman med de små och stora divergenserna i den nordiska
lagstiftningen. Ur finsk synvinkel är det akuta problemet sjukförsäkringarna.
Ett allt större antal finländare som arbetat
i Sverige eller Norge och som söker sjukpension beviljas inte en
motsvarande pension i Sverige eller Norge utan de beordras söka
sig till arbetsmarknadsrehabilitering i Sverige eller Norge. Resultatet
är att utkomsten blir ofta beroende av socialbidragen.
Enligt pensionsföretagen är redan över 70 procent
av fallen motstridiga. Finland borde sträva till att uppnå ett
bilateralt avtal med Sverige. Senare kan lösningen utvidgas till
att beröra hela Norden.
Det står fullständigt klart att det alltid kommer att
finnas gränshinder av olika slag. De uppstår helt enkelt som en
följd av att det finns fem eller åtta demokratier, alla med egen
nationell, demokratisk lagstiftning. Vi kan inte förutsätta att
alla beslut av de fem eller åtta parlamenten är likadana. Det behöver
dock inte hindra oss från att med alla medel
eftersträva att våra invånare inte så att säga hamnar mellan två
stolar, något som i dagens läge förekommer alldeles för ofta.
- Parlamentarikerna och framför allt ledamöterna
i Nordiska rådet måste konstant stödja och hålla ett öga på utvecklingen.
De bör se till att ministerierna och lagberedningen i deras respektive
länder tar hänsyn till grannländernas lagstiftning samt att tjänstemännen
ges möjligheter att ta fram kreativa lösningar.
- Under Rådets möten behövs konkretare och tydligare
rapportering, helst i form av sammanställningar i tabellform av
alla problem: vad som gjorts, vilket land som gjort vad och – ifall
åtgärder inte vidtagits – orsakerna till detta.
- Det behövs nya rutiner i förvaltningen. Det förutsätter
för sin del att tjänstemännen får tydliga politiska signaler.
- I alla länder bör det bli en vana att det
i anslutning till implementeringen av EU-direktiv företas en utredning
av huruvida de leder till nya gränshinder, och i så fall hur de
ska elimineras. Det går bara inte längre att förklara för medborgarna
att de i ett land klassas som icke arbetsföra invalider medan de
i ett annat land måste genomgå arbetsmarknadsrehabilitering för
att få pensioneras.
Den aktuella turbulensen i världsekonomin, med ursprung
i den finansiella krisen år 2008, samt de akuta europeiska skuldproblemen
där också vi är inblandade, har gett upphov till oroväckande motsättningar
mellan söder och norr i Europa, i Europeiska unionen och gruppen
av euroländer.
I norr har regler och bestämmelser alltid tolkats striktare,
och vårt rättsstatstänkande har länge inarbetats. Därför är det
ingen överraskning att Tyskland, Nederländerna och Finland av euroländerna
har gått i ledningen för strävandena att få till stånd stramare
ekonomipolitik och kraftfulla åtgärder för att lyfta Europa ur
dess kris.
Vi i Norden har redan länge brukat berömma oss själva
för alla de undersökningar och mätningar som har visat de nordiska
ländernas goda framgångar.
Oavsett om det gäller bruket av datateknik,
bristen på korruption, livskvalitet eller miljömedvetenhet, så
ligger Norden alltid i tätklungan, ofta bland tioi-topp på världsnivå.
Detsamma gäller förstås också konkurrenskraften. Det här är särskilt
viktigt för de fem små nordiska länderna, där välståndet till väsentliga
delar baseras på fri handel och där framgångarna i hög grad beror
på export av avancerade produkter.
I de nordiska länderna råder konsensus om vår nordiska
välfärdsmodell. Det finns inga politiska eller övriga krafter som
ifrågasätter våra grundprinciper, som bl.a. går ut på att det är
samhällets skyldighet att ge invånarna möjligheter till god utbildning,
hyggligt boende, tryggad pension och fungerande omsorger. Men det
räcker inte med rättvist fördelad välfärd och social trygghet.
Vi måste komma ihåg att den nordiska modellen också
innefattar den frihet som ett starkt samhälle garanterar oss.
En oskiljaktig del av den nordiska välfärdsstrategin
är tänkesättet att ett fritt demokratiskt samhälle bara kan förverkligas
om medborgarna slipper uppleva hotet av ekonomisk osäkerhet och
inte behöver frukta förlust av sin utkomst.
I Norden har vi inte byggt upp vårt starka samhälle
enbart och uttryckligen för välfärdens skull, utan även för att
ett starkt samhälle ger människorna mod att ge sig in på nya saker,
våga byta jobb och boplats, utveckla och utnyttja ny teknologi.
Vi måste minnas att tillväxt och ekonomisk utveckling
är vår nordiska modell och en grundförutsättning för vårt välstånd,
men också att detta välstånd är en av betingelserna för vår ekonomiska
tillväxt. Den allmänt omfattade välfärdspolitiken minskar ojämlikheten
i samhället och stärker gemenskapen.
Bra skolor, eff ektiv hälso- och sjukvård samt bra
dagvård bereder också de resurser som näringslivet behöver. Ett
väl fungerande nordiskt välfärdssystem baseras på fungerande och livskraftig
ekonomi.
- Hur skall man möta eff ektivitetskravet och
tillräcklighetskravet?
Kan sjukvård jämföras med marknadsföring? Leder
en sjukvård som byggs upp enligt marknadsföringsprinciper till
att försäkringsbolagen får dominerande makt? Vilka instanser tar hand
om vaccineringar och hälsorådgivning om vi frångår den nordiska
modellen?
- De ständigt ökande pensionskostnaderna. De lägre
pensionernas nivå, helhetskostnaderna och utvecklingen av beskattningen.
Den enskilda medborgarens ansvar för pensionsförsäkringarna.
- Befolkningens tilltagande livslängd.
Under ekonomiskt oroliga tider bör de nordiska länderna
tillsammans ta vara på sitt välstånd och välfärdsmodellen; den
behöver raffineras med omfattande samarbete och genom att vi lär
av varandra. Vi bör inse att vi besitter ett verkligt bra varumärke,
ett «brand», och att vi genom att samarbeta bör kunna prestera
exempel, «best practices», som kan vara exportartiklar av allra ädlaste
märke.
Seminarium om exporten
av våra varumärken («brands»)
Seminarium om pensionerna
Seminarium om hälso- och sjukvården
Det arktiska området är under stark omvandling. Klimatförändringarna,
den smältande isen och naturrikedomarna gör att en helt ny bild
av området nu träder fram. Nya farleder i de nordliga vattnen utforskas
aktivt och naturresurserna blir allt mera tillgängliga. Nya gruvor
öppnas och olje- och gasfyndigheter utvecklas. Turismens betydelse
ökar.
Politiskt håller Arktis på att bli en allt viktigare region.
Alla nordiska stater har under de senaste åren utformat arktiska
strategier. Omvärlden visar också ett allt större intresse för
utvecklingen i området. Norden har haft en viktig roll i denna
politiska utveckling.
Det första arktiska miljöministermötet hölls
i Rovaniemi 1991, och samma år inleddes också diskussionerna om
en mera heltäckande organisation för hela det arktiska samarbetet.
Arkiska rådet upprättades 1996 och har efter hand utvecklats till
ett viktigt forum för samarbetet i området. De nordiska länderna,
fem av åtta medlemmar, har en stark roll i Arktiska rådet. Det är
viktigt att vi tillsammans fortsätter att aktivt backa upp rådet
som den primära organisationen för arktiskt samarbete.
Förändringarna i Arktis innebär stora möjligheter.
Våra länder ska vara centrala aktörer i det framtida samarbetet.
Vi ska bidra till en bärkraftig ekonomisk utveckling som gynnar våra
länder i sin helhet, och beaktar den lokala befolkningens intressen.
Nordiska ministerrådets nya arktiska samarbetsprogram,
som sätter befolkningen i centrum, utgör en god grund för arbetet.
I programmet ingår också åtgärder för att underlätta anpassningen
till klimatförändringarna, och för att uppmärksamma ursprungsbefolkningens
behov.
För att klara framtidens utmaningar måste vi
satsa på utbildning, forskning, teknologi och produktutveckling,
och stärka den kompetens vi redan har i våra respektive länder.
Ett starkt område för Finland är till exempel vintersjöfart och skeppsbyggnad.
Finland har också specialkunnande när det gäller turismen i området.
Ett problem i våra nordliga områden är traditionellt
kommunikationerna och transportförbindelserna över gränserna. Ett
uppsving i det ekonomiska samarbetet ställer nya krav på goda transportleder.
Fungerande och eff ektiva transporter ger
också Norden en stark position när det globala transportmönstret
förändras.
Inom den Nordliga Dimensionens politik (ND) har
ett nytt partnerskap för transport och logistik etablerats. Sekretariatet
för detta samarbete finns i Helsingfors.
ND transport- och logistiksamarbetet kan tillsammans
med insatser inom såväl Barentssamarbetet som Arktiska rådet och
i kombination med Nordiska rådets och ministerrådets eget arbete
ge betydelsefulla synergieffekter och konkreta resultat.
Det finska ordförandeskapet vill verka för att
under det kommande året stärka de nordiska ländernas position särskilt
inom denna del av det arktiska samarbetet.
Målet är att främja den ekonomiska utvecklingen
i området på ett sätt som är ekologiskt hållbart. Under 2012 vill
vi verka för att Nordiska rådet ordnar en konferens på hög nivå
om transport och logistikfrågor i Barentsområdet, och att konferensen
hålls i norra Finland, i gränsområdet mot Norge och Sverige.